Idag var jag och Myris ut på en otroligt härlig ridtur. Solen sken, fåglarna kvittrade och det var grönt på fälten. Jag har märkt på fröken Nordsvensk att hon har blivit mer stressad och fått det svårt att slappna av nu när en unghäst härjar runt i hagen. Myran blir konstant jagad av Risto (den nya hästen) och hon kan bara slappna av någorlunda när han är ute på ridtur, när Myran är ute med mig eller när hon står i boxen under natten. Det känns riktigt tråkigt att det är så.

Idag när vi red ut hade jag ett enda mål: att slappna av. Så vi tog en skrittur på lång tygel och lite avslappnat jogg i några minuter. Resultatet vart jättebra, Myris traskade på i lagom takt, lyssnade på fågelkvitter och verkligen kopplade bort all stress från hagen. Vi lyckades också riktigt bra med jogget då hon inte stressade upp sig som hon ibland kan göra. Vi mötte på sju personer med hundar, två barn som kastade boll mellan varandra och två galna valacker som sprang bredvid i en hage. Jag måste bara säga att jag är imponerad över hur bra Myran hanterade alla "hinder", hon hoppade bara till två eller tre gånger. Nu snackar vi framsteg!

Hon slutar aldrig att överraska mig, den där inte-så-lilla nordsvensken. Jag har garanterat världens bästa medryttarhäst!