Det är verkligen oroligt här på min praktikplats. Personalen på barnhemmet bråkar med varandra och det blir grupperingar bland dem. Jag förstår delvis varför det är så pass oroligt som det är. Grundaren och chefen över hela stället har sekundär skelettcancer och har inte många veckor kvar. Hon är inlagd på ett sjukhus i en annan stad och det är hon som tidigare fått stället att fungera. Nu när hon inte är här för att kunna styra upp stället är det istället intriger bland personalen. Jag har två handledare här och de bråkar, så nu ignorerar de varandra. Hela situationen här är otroligt omogen och så långt ifrån professionellt som det kan bli. Igår tog ena handledaren mig till ett separat rum där vi hade ett möte med två andra som jobbar här. Det hela resulterade i att jag fick sitta i 1,5 h och lyssna på tre personer (inklusive min ena handledare) prata skit om min andra handledare som jag dagligen jobbar med.

 

Usch vad less jag är på detta omogna beteende som personalen har. Jag tycker synd om barnen som har barnhemmet som deras trygga plats och hem där de vuxna ska vara förebilder. Något som jag är tacksam över är min vän och "kollega" Julia som jobbar här som engelsklärare. Hon är från Australien så vi kan kommunicera jättebra med varandra och hon är "neutral" i allt detta bråk bland personalen men samtidigt har hon insyn i allt som händer på barnhemmet. Det har varit toppen att ha henne här att kunna snacka med och ha som bollplank. Imorgon åker vi till Bangkok och det känns väldigt skönt att få komma iväg från bråket! När jag kommer tillbaka hit till Takua Pa hoppas jag att jag har ny energi och att bråket har lugnat ner sig lite.